Munken

När jag i veckan körde in lillebror till Skara tänkte jag att nu när jag är i stan kanske jag ska hänga här ett tag. Det slog mig snart att jag inte visste hur man hänger i Skara en vardag på vintern. Jag ringde lite kompisar men det var ingen som kunde hänga med mig just exakt då. Jag gick till videobutiken och köpte lite smågodis och spanade på vilka andra det var där inne. Jo då jag träffade allt 4 personer jag kände där. Jag stod och pratade ett tag och sa att jag inte visste vad jag skulle göra nu. Då ringde mamma och frågade om jag kunde köpa smör. Jag sa till de två killarna jag pratade med att nu ska jag till Ica Munken och köpa smör. Då sken både jag och killarna upp. Vi hade fattat samtidigt och sa i kör ”DÄR kan du ju hänga!!/DÄR kan jag ju hänga!!” Det är nämligen så att ingen Skarabo kan gå ett varv på Ica Munken utan att möta minst en person man känner. Att jag inte tänkte på det först! Sagt och gjort, jag gick till Munken.

"Osvenskt" samtal på 20 sekunder

När jag skulle byta tåg i Göteborg frågade en cafévärdinna från tåget om jag kund hjälpa henne att få fast allt på vagnen. Hon hade utländskt ursprung. På de tjugo sekunder vi pratade hann hon med följande ”osvenska” uttalanden:
* be mig (en okänd) om hjälp.
* säga att hon hade 19 000 i lön och att hennes arbetskamrater hade 25 000.
* kalla en av sina arbetskamrater för ett lustigt smeknamn.

Jag blev först paff att hon han med så mycket på 20 sekunder och att allt detta är sådant som man i Sverige drar sig för att säga. Många arbetar i flera år utan att veta vad kollegerna tjänar och skulle aldrig drömma om att säga det till en okänd människa på en tågstation. Det är allt tur att vi får lite utländska folk i Sverige som piggar upp genom att inte alltid följa samma svenska kommunikationsmönster.

Arn

Nu är den här! Arnfilmen! I måndags var alla blickar på lilla Skara då det var världspremiär av filmen. Arn of Varnhem

I Aftonbladet stod det att ”Arn är big business i Skaraområdet”. Jodå, det är rätt. Vi vill allt ha vår del av kakan…och eftersom folk köpte dubbelt så många smörkakor när jag döpte om dom till Arnkakor så är ju konceptet givet…
Chris of Varnhem
Man blir som man umgås…det gäller även (V)Arnhemsbor …

Il me manque

”Saknar du Frankrike?”, frågar han mig.
Ja, mycket, svarar jag.
”Frankrike saknar dig med.”

Årets julfest!

Vilken trevlig julfest det blev i helgen! Det är svårt att bli så stolt, smickrad, glad och tacksam över sina vänner som jag är vid dessa fester. Jag sitter och njuter när jag ser hur de sitter och pratar glatt med varandra, många va dem utan att ha träffats innan.

Och vilket julbord det blev! Lika förvånad varje år över hur bra vi lyckas få till det tillsammans. Roligt när man hör folk säga ”Men oj, det saknas verkligen ingenting på julbordet!” Detta är en tradition som håller i sig. Vi ses igen nästa år!

Latterus

Tog en förmiddagskaffe ute med en pOlare idag.
Min latte var först i lattigaste laget och jag bad därför om extra espresso i den. Det blev tillslut en trippel espresso som Chris svepte i sig. Tjing sa det så gick det upp i huvudet. ”Ojoj, nu blev jag go i huvudet” sa jag skrattande till min pOlare och höll händerna i tinningarna. När vi reste oss och skulle gå tittade den äldre mannen som suttit bredvid oss hela tiden förvirrat på mig ”Du, vad var det du drack egentligen?” Svaret blev helt enkelt ”En latte, jag gillar lite starkare grejer…testa det!”

Grannar och granna granar

Så här års brukar det vara trendigt att klaga över alla tråkiga svenskar som sitter inne i sina stugor hela kvällarna. Även jag har för vana att hoppa på denna trend. Men idag fick jag se något mycket ovanligt som sakta får mig att börja tänka om. I helgen funderade jag på hur många svenska hem jag har varit i egentligen (studentlägenheter borträknade). Jag kom fram till att det inte är så ofta man ser ett nytt hem som man aldrig varit i innan. Det rör sig ju inte om hundratals i alla fall. Mitt urval, från vilket jag byggt upp min bild av det (ur)svenska hemmet, är således begränsat.

Husen är låga i Lund. Skåningar är oblyga har jag märk, har ljuset tänt hemma på kvällarna och drar ogärna för sina fönster. Eftersom Chris är väluppfostrad anstränger hon sig för att inte titta in när hon vandrar kullerstensgator och passerar skånelängor. Men idag råkade jag snegla. Jag och Ola var på väg hem och passerade ett hus. Då ser jag i ögonvrån att det är en julgran innanför ett fönster. Åh en julgran tänkte jag och tittade till en extra gång. Då fick jag se det ofattbara…. Granen hänger uppochned! Klädd med kulor, glitter och allt! Foten i taket och toppen hängandes ned i rummet. Det kom ett tjut från min mun och jag tvärstannade. Sen stod vi där ett tag och stirrade rakt in genom fönstret på granen, medan två äldre damer satt och åt middag en bit bort i rummet. Jag var så till mig att de säkert hörde jublet ute frn gatan ända in.

Svenskar är kanske inte så tråkiga när dom sitter inne på kvällarna i alla fall. Eller så är min bild av hur normala svenska hem ser ut bara lite annorlunda eftersom den inte inkluderar att pensionärer har julgranar uppochned….

Nobel

Jag äter en enkel middag och tittar på en annan middag, Nobelbanketten. Det är stora fester i Stockholm ikväll. Fullt i Blåhallen och fullt i Globen. Mina föräldrar valde, liksom Mona Sahlin, det senare och rockar till Bruce Springsteen.

Vilket trevligt Astrid Lindgren tema det var på festen i år! Och vad nobelt att låta Silvia få en fransman vid bordet, en av pristagarna i fysik, Albert Fert. Med en fransman som bordsherre är man alltid en drottning!
Jag har ju inte blivit bjuden på någon Nobelfest (än). Däremot har jag varit på en hel del fester runt Nobels skrivbord och penna i Paris. Inte vilket skrivbord som helst heller, nej det är vid detta skrivbord och med denna penna som han instiftade Nobelpriset.

En penna som har skrivit under ett mycket betydelsefullt testamente.

Affärsmingel

Var är det som det händer på vintern? Var är alla för att få ljus och värme? Var minglas det på eftermiddagarna? Jo, på ICA såklart! Höll aldrig på att komma därifrån idag…det var så trevligt!

Jag kom på att jag glömt receptet på lussekatter, och det är ju så retligt att komma hem och ha glömt något. Jag kände därför att jag behövde fråga någon så att jag inte missade något. Som vanligt frågar jag inte dom som jobbar där. (Vad vet fjortissarna som inte jag vet om bakning….) Nej, liksom alltid spanade jag ett tag och gav mig sedan på en väl vald äldre dam som rörde sig i bak-sektionen. Vilken hjälp man får! Det är fantastiskt roligt att se hur glada dom blir när man ber om deras kunnande också. Hon som jag frågade idag rusade iväg i snabb fart för att hjälpa mig att hitta ett recept som hon sett. Drog anekdoter från när hennes barn var små och önskade mig lycka till med bakningen.

Häst med man

Hus med man

I väntan på snö

När Anders slaskar…julen braskar eller vad det nu heter. Fungerar det om det blaskar i Skåne?Hoppas det för då får jag en riktigt snöig jul hemma. Men det borde ju vara fusk eftersom det alltid blaskar här. Skulle vara trevligt att åka skidor i mellandagarna, glida förbi alla filmturister som vill se Västergötlands Hollywood – Varnhem!

Observera att detta inte just nu är en modeblog. Mössan är från lågstadiet…

What Goes Around Comes Around

För två år sedan presenterade Josefin Crafoord en shoppingteori i radion: ju mer pengar man gör av med, desto mer får man in. Något som jag först håndissade men sekunden efter började fundera på. Stämmer det? Ingen aning än eftersom jag inte har vågat prova fullt ut. Men det sägs ju faktiskt vara det enda sättet att vinna stort i poker också.

För två veckor sedan gick jag ut starkt och höll ett åh-grattis-till-det-stundande-bröllopet-tal inför drygt 60 personer på en fest. Nu visade det ju sig att paret inte alls tänkt gifta sig utan att det var en missuppfattning från flera håll. Men vad får jag för trevligt besked idag. Jo en inbjudan till en vigsel. Inte samma par, men dock ett bröllop!

Friskt vågat….eh..någonting vunnet?

Tentabugg

Såhär i tentatider saknar jag min gamla lägenhet. Det var så trevligt att sitta och läsa i den. När jag körde fast i studierna så satte jag bara på hög musik, intog scenen och dansade till 50 Cent. Sedan gick allt mycket lättare. Försöker dansa här mellan kapitlen också, men det är inte samma sak utan en scen.

Jojo- såna är vi

”Satan, så fort livet går lite emot mig, eller när jag måste fatta beslut så vill jag bara dra tillbaka till Paris. Där vet jag att jag skulle kunna leva ett bekymmerslöst liv, fyllt av rödvin och fest.” Så skriver min vän Ullton på sin blogg och jag kan inte annat än att hålla med henne.

Jag behöver dock inte bara lite motgång för att känna så. Mitt längta-hem-till-Paris infinner sig alltid nästan exakt tre månader efter det jag landat i Sverige. Då går jag runt en period och mår som man gör efter en hel dag utan kaffe. Efter ett tag brukar jag sedan upptäcka att det är rätt bra och bekvämt här hemma, vilket brukar vara ungefär samtidigt som jag planerar nya äventyr. Får väl se hur länge det varar den här gången.

Nu är det klippt!

Jag var hos frisören igår. När blev dom så unga? Jag fick prata Big Brother, Idol och VeckoRevyn i tre timmar! Men himlans duktig var hon i alla fall och det är det viktigaste!

Aj ajaj

Jag har tydligen vant mig vid att inte sova så mycket. Efter en lång sovmorgon, med dubbelt så mycket sömn som vanligt, vaknade jag med något så ovanligt för mig som huvudvärk. Snart dags att sluta klaga på mina tidiga mornar nu…

Vad skola skolan skola?

Shit, jag har glömt om man ska använda grön trasa på diskbänken och blå trasa på matbordet eller om det var tvärtom! Vad synd, vi som tragglade det varje hemkunskapslektion hela högstadiet. Och vad dumt att jag aldrig använder skrivstil. Jag som kämpat med det så många timmar hela mellanstadiet. Nä fy, jag har inte skrivit skrivstil sedan skolavslutningen i sexan.

Fast värst av allt är det ju att man har svårare och svårare att lära sig nya saker ju äldre man blir. Tänk om jag fått studera italienska istället för skrivstil och disktraslära. Det hade varit något att komma med idag…

Denna helg har jag…..

• Ätit älg.
• Matat en kattungen med nappflaska.
• Studerat Frankrikes BNP per capita.
• Inför 60 personer skålat för ett kommande bröllop och hållit tal till brudparet…som sen visade sig inte alls planerat att gifta sig. Ooops, en missuppfattning...
• Tittat på vackra diabilder i storformat på en trädgård vid Billingesluttningen.
• Spanat på två SMS:ande buddhistmunkar i Göteborg.

Kor i hage

Koriander

Kor i Anderna

Nya nyheter

Jag vill inte påstå att nyheterna här på landet är föråldrade. De är lite annorlunda bara…

Livet på landet

”Vill ni gå av på hållplatsen eller nån annan stans?” frågar busschauffören när de två tjejerna plingat stopp på bussen. ”Hållplatsen blir jättebra!” svarar dom och går av i bäckmörkret i den lilla byn på landet. Vi åker vidare. Kan jag få gå av precis när vi kör in i Varnhem tror du?” frågar jag. ”Menar du där den gamla taxichauffören bodde?” Ja just det svarar jag. ”Javisst, jag stannar där!” Jag är tillbaka hemma på landet över helgen. Spelreglerna är annorlunda här. Lite bättre när det gäller busstrafiken tror jag…

Danska valet

Är det inte märkligt att de danskar som bor i Sverige, men som betalar skatt i Danmark, inte fick rösta i det danska valet idag?

Det känns snopet att uppoffringen för Europeisk integration och skapandet av transnationella regioner, vilket just Öresund blivit en symbol för, ska behöva vara en förlorad rösträtt. Behöver vi en ny definition av begreppet medborgare nu..?

Grannar jag minns

Att ha flyttat många gånger innebär också att jag har många grannar i mitt förflutna.

"Lilla My" i England som kallade långa människor för giraffer och mig för Herkules eftersom jag var så stark och bar hennes byrå uppför trappan. Men som aldrig låtsades om att hon kände oss när hon träffade oss på stan.

Eller ”Trollet” i Paris. Jag och Mia var så rädda för henne. Hon såg ut som ett litet argt troll. Vi stack ofta ut huvudet för dörren först för att se och höra om hon var i trappan. Trots dessa säkerhetsåtgärder mötte vi henne ofta i alla fall. Oj vad arg hon kunde vara, på allt och alla!

Och sist, men framförallt min glada granne i Växjö som hade som vardagsnöje att busringa till kändisar. När jag mötte henne i trappan kunde hon glatt säga saker som ”Igår pratade jag med Paul Hollender. Jag sa att jag var hans gamla klasskompis Sofia och att jag hoppades att han mindes mig. Han tvekade lite först men sa sen Åh, Sofia! Heeeej! Vad kul att DU ringer!”
Jaha, eh vad roligt fick jag fram ur min förvånat gapande mun. Ja jag vet, svarade hon lika glad som vanligt ”Nej nu ska jag in och ringa till regissör Richard Hobert, vi ses!” En av de sista gångerna jag såg henne var efter min avskedsmiddag/fest. Jag hade tydligen glömt att låsa min dörr. Mitt i natten när jag ligger i sängen öppnas den och hon traskar in i min lägenhet bort till mitt kylskåp ”Hej, jag ska bara ta lite paj till. God natt!"

…och åttan kom

Åttonde flytten sedan studenten. Tredje lägenheten och femte boendet i år. Ja jag har flyttat igen! Och jag trivs superbra i min nya lilla mysiga lägenhet. Den känns lite fransk, väldigt europeisk som min kanadensiska vän sa.

Fejning och spejning

I fredags var det sushikväll med mina två nya kursare. Vi tog med oss maten hem till K's takvåning och satt och åt i köket. Mitt emot är det ett enormt fönster som det lyste i, fram kom en man som går runt och städar i lägenheten…endast iförd kalsonger. Efter ett tag kom vi på oss själva med att sitta och dracka vin och titta på denna stiliga, brunbrända kalsongman som putsade fönster, dammsög, torkade golv och strök tvätt.

När maten var uppäten och vi ändå dragit ut på tiden i köket kände vi att det nog var dags att sätta sig i soffan i det andra rummet. Efter en och en halv timme gick vi av en slup ut i köket igen…och visst höll han fortfarande på att städa lika lättklätt. Plötsligt får Karin ett infall och vikar till honom med hela armen, han ser, vinkar tillbaka och släcker sedan lyset. Ridå. Vi var upptäckta, eller kanske upptäckta att ha upptäckt hans medvetenhet om att vi var där. End of show!

Hemköp

Nu ska jag hem över helgen och hämta saker till min nya lägenhet. Eftersom det är så sällan jag bor med alla mina saker på plats omkring mig är det alltid roligt och komma hem och titta lite på dom (och se vad jag egentligen har…)

Jag sitter och skriver en lista på allt jag ska ta med mig från mitt rum hemma, ner till Lund. Det blir både stora och små saker det! Det är som en shoppinglista till mitt eget lilla varuhus där allt är ”gratis”. Det är en lyx få förunnat att bara kunna välja ut de prylar man vill bo med den närmsta tiden. Kanske inte lika roligt för ”varuhusföreståndarna” som ännu en gång får ge upp utrymme för de saker som ratas…

Tentajobb

Den avklarade tentan igår firades med att sitta och skriva en jobbansökan eftersom det var sista ansökningsdagen. 20 minuter i midnatt mailades den iväg! Lite slitigt, men nu är jag med i gamet i alla fall. Stort tack till M för peppningen.

Fredagsnöje

Utslängda från ett nedsläckt stadsbibliotek och sedan utslängda från caféet. Det är inte lätt att vara en flitig student en fredagskväll när allt stänger…

Fredag

Mina två orkidéer och jag har ungefär samma livsstil vilket gör dem lätta att sköta; när det är helg dricker vi lite alla tre. Denna helg finns det emellertid en viss risk att jag glömmer vattna dem.

Bil-der

Tycker att jag varit dålig på att lägga in bilder den senaste tiden. Så är får ni två på dagens tema; bil, röd, så fel, men så rätt. (Från Dungen Rox 2006)


Ser ut som om det är fler än jag som är lite stressade ibland. (Från Turkiet med Henrik 2006)

Dagens coolaste

Inne på bokhandeln står en tant med en rullator och pratar med en annan tant. På rullatorn har hon lagt en enorm coffee table-bok, röd med stora gula bokstäver; Ferrari.

Studieteknologi

Som vanligt inför en tenta testar jag om mina övernaturliga krafter utvecklats något sen sist. Jag lägger handen över kursboken, koncentrerar mig och tänker ”det går bara jag tror på det”. Sedan blundar jag och skakar handen och huvudet lite (så gör dom i Femte elementet och i Matrix). När jag öppnar ögonen 15 sekunder senare hoppas jag att all kunskap från boken överförts till mig.

Det verkar dock som om jag får läsa in allt på det vanliga sättet den här gången med. I gymnasiet provade jag att sova med fysikboken under kudden, fungerade inte det heller. Nästa gång jag är hos tandläkaren ska jag be att få en USB-portal istället för en vanlig lagning…

Ekonomiskt desperat

Följande fråga kom på ett kunskapstest på min kurs i mikroekonomi. Mitt svar på frågan har således inverkan på mitt betyg. Nationalekonomi är inte riktigt vad jag trodde att det skulle vara…

Fråga: Om en tilltänkt friare agerar lite väl desperat, uppfattas det ofta som problematiskt. Enligt signaleringsteori (the economics of information) kan detta förklaras som följer:

1. Den som desperat söker partner har svårt att hitta någon, vilket sannolikt beror på någon form av problem.
2. Om personen ifråga verkligen vore något att ha, skulle han/hon inte behöva vara desperat.
3. Priset innehåller information om produktens kvalitet – på varumarknaden såväl som på äktenskapsmarknaden.
4. Alternativ 1, 2 och 3 är samtliga korrekta.

Gå in på kommentarer för att se det rätta svaret.

Tour de Lund

Här i Lund känns det som om jag spenderar hälften av min vakna tid på cykel. Sedan jag flyttade till denna cykelstad har märkt hur mina tävlingsinstinkter utvecklats och kopplas på i oanade lägen när jag sitter på cykeln. (Obs. detta händer aldrig när jag kör bil!) Är det en cyklist framför mig som jag skulle kunna cykla om så ökar jag så mycket att jag gör det. Vid rödljus är jag oftast snabbast i starten. Om jag ser att en person är på väg till samma destination som jag, ja då försöker jag se till att just jag kommer först.

Jag har hittills alltid trott att jag var ensam i denna ”tävling” mot alla andra. Men igår visade det sig tydligt att jag har jag medtävlare där ute!!

Det är 15 minuters intensivt trampande i uppförsbacke till min skola varje dag med tre irriterande stopp vid rödljus. Vid det sista rödljuset igår så såg jag en kille stå och vänta på cykel, jag körde förbi och tog den gröna vägen över på andra sidan men fick sedan vänta för att komma över den andra. Jag ser hur han passerar framför mig och kör vidare rakt fram, ok, han ska till en annan lokal än jag tänkte jag. Ingen tävlig den här gången. Jag kör på och kommer fram till min skola. Då ser jag till min fasa att han tagit en annan väg redan är framme och parkerar sin cykel. Det är då det händer det, han tittar upp, han ser mig komma och….ja nu blev jag chockad….han ger mig ett stolt flin. Jag inser att jag är slagen, vilken frustration! Jag hör mig själv sucka högt och morra fram en svordom, sedan går en dålig förlorare in på sin föreläsning.

Stark start

Jag tänkte att jag skulle vara lite wild and crazy och köpte starkt bryggkaffe istället för mellanrost. När jag läste på kaffepaketet blev jag lite paff, det står: ett starkt kaffe som väcker starka känslor. Jag startade dagen med att dricka en kopp av detta. Idag kan allt hända!

Rundgång

När jag igår kom i full fart på cykel och samtidigt var i full diskussion i telefon, på väg från en föreläsning i kåraulan, såg jag något litet runt och blått ligga mitt i cykelbanan. En sekunds tankeverksamhet och registrering, sedan tvärbromsade jag och fick backa tillbaka några meter (jag cyklar fort). Där på marken ligger en av mina hårsnoddar! Men ligger du här tänkte jag och tog instinktivt upp den eftersom den var min. Till saken hör att jag vet att den är min. Det är en snodd från Jean Louis David inhandlad i Paris, för oss som vill vara ”une parisienne” ända ut i hårspetsarna. Jag stod med snodden i handen och funderade vad jag skulle göra med den nu, i mitt hår hamnar den ju inte igen. Men det kändes rätt att ta hem den i alla fall.

Ja, alla sätter vi spår på en stad på olika vis. Fantastiskt, jag undrar hur länge den har legat där. Jag har inte cyklat där sedan i torsdags så det är ju minst hela helgen och lite till. Uppenbarligen går jag runt i en cirkel i Lund, hoppas att jag kommer framåt i alla fall.

Försoningens tid är kommen

Det var när vi i nationalekonomin läste om arbetsmarknaden och en gästföreläsare berättade att det inte är ekonomiskt lönsamt att utbilda sig till det som jag kände att det var dags för en försoning. Sedan 1990-nånting har jag varit i tvist med dem; bibliotekarierna.

Tvisten inleddes när jag som rar skolflicka bad att få låna en bok, trots att jag glömt mitt lånekort, och fick det arga svaret ”Jaha, och du tror att du kan hämta ut pengar i en bankomat utan kort också eller?” Jag hade då en längre tid varit irriterad på dem så detta blev droppen. Tvisten var ett faktum; jag mot alla bibliotekarier. Jag förstår att ni tycker att det var orättvist, alla dom mot mig! Men jag klarade det bra. Ibland blev jag arg på dem men oftast körde jag den ca 2000 år gamla beprövade taktiken ”vänd andra kinden till”. De var arga och krävde att jag skulle betala böter varje gång jag kom dit tycker jag, när jag lämnade tillbaka en bok eller lånade nåt, ja då kontrade jag med att ge dricks!

Idag kom så försoningen! Och vad trevligt vi hade tillsammans! Jag och bibliotekarien på UB diskuterade orkidéer, jag lånade ett hålslag av en annan och vi log i samförstånd när jag blandade ihop ordningen på pappren. På stadsbiblioteket fick jag så fin hjälp att hitta franska filmer och cd-skivor och hon kom fram till mig gång på gång med mer information. Jag hittade en film också. Tänkte, den här ska jag ha! Fick instruktioner på hur jag skulle låna den, jag gick dit och skulle ta fram mitt lånekort…..borta! Men mitt nya bibliotekarie–vänliga-jag bara log och sade: ”Jag har glömt mitt kort, jag kommer imorgon istället.”

Bond-kväll

I lördags hade jag och mina två vapendragare en Bond-fest för att fira en viss avklarad el-tenta och en därav avlagd ingenjörsexamen. Min vän O fick vara Bond kvällen till ära och min vän D, på kryckor, den haltande skurken. Jag var Bondbrud, givetvis. Vi inledde kvällen med champagne, Taittinger som Bond så glatt inhandlat. Därefter bjöd han på en fantastisk middag. Sedan bar det av med taxi till Grand där vi drack Martini-drinkar. En mycket lyckad Bond-kväll med andra ord!

Är det dyrt att sova?

När jag vaknade igår morse var jag säker på att jag visste hyfsat bra vad begreppet alternativkostnad innefattade. Efter att ha tillbringat 7 timmar studier av nationalekonomi och läst min föreläsares blogg om ämnet gick jag och la mig osäker på begreppets egentliga innebörd. Vad är alternativkostnad egentligen? Det näst bästa alternativet. Summan av de explicita och implicita kostnaderna. Vissa av kostnaderna frånräknade, men den uppskattade nyttan adderad. Det finns så många rätta svar på frågan att jag blir förvirrad. Varför ska det vara så svårt att förstå ett av nationalekonomins centrala begrepp? Jag läste att det sägs att det blir svårare att förstå definitionen ju mer man läser. Det var tröstande ord och efter gårdagens förvirring är jag benägen att hålla med.

Dessutom har ekonomen i mig vaknat till liv. Vad kostar egentligen en timmes extra sömn för mig? Hur mycket är en Chris-timmes fritid värd? Ja det beror ju på alternativkostnaden det...

Marknadspris

Jag läser nu om utbud och efterfrågan på diverse marknader. Vi undervisas i teorier om vad priset på en vara blir om de fria marknadskrafterna får gälla. Jag trivs bra på Ekonomihögskolan och det är spännande att läsa något annat än statsvetenskap. Föreläsarna påpekar ofta att det inte alltid är det rent ekonomiska som har det högsta ”värdet”. Det är också något som man kommer på sig själv att fundera på efter X antal uträkningar om hur den ”optimala varukorgen” eller konsumentöverskottet ser ut.

Just konsumentöverskottet är intressant. Det är konsumenternas vilja av att marknaden ska finnas. Skillnaden mellan vad konsumenten är villig att max betala för en vara och vad dess egentliga pris är.

I somras när jag och min faster var ute på en biltur hittade vi denna fina bod ute vid vägen utanför Källby. Vi körde fram och tittade.

De drev ett jordbruk och sålde grönsaker vidare i större skala, men de hade ställt ut denna bod ca 200 meter från sin gård ute vid landsvägen.

Det arbetade ingen där utan allt som fanns var en liten box med hänglås där man kunde lägga i pengar för att betala det man ville ha.

Titta på skylten! Är det inte fantastiskt att det fungerar! Tänk att det fortfarande går att lita på folk. Jag är så nyfiken på hur mycket folk betalar. Lägger de i mer pengar än det kostar för att de är tacksamma? Är det folk som tar utan att betala? Om en gurka är brun, sänker man priset själv då? Det är nog svårt att hitta en friare marknad än den här i alla fall!

Alex Schulman har stängt sin blogg

Aftonbladet, mästare på att skapa sina egna rubriker.

Nåja, jag tycker att det var ett klokt beslut som Schulman äntligen fattade. Enligt ryktet ska han vara begåvad. Just därför fick jag aldrig ekvationen att gå ihop. Varför stampa, trampa och klättra på andra om man redan kan flyga?

Ny institution – nya budskap

Jag har just börjat läsa vid Ekonomihögskolan efter att ha studerat vid statsvetenskapliga institutionen. Jag har redan insett att institutionerna skiljer sig åt en del. Idag fick jag erfara ännu en skillnad. Inne på toaletterna på statsvetenskapliga institutionen sitter det lappar och klotter med budskap åt både höger och vänster. I toaletterna på Ekonomihögskolan är det rent och fint, inga lappar utom en stor som troligtvis är uppsatt av personalen. Men den lappen talar sitt tydliga språk: ”Spola ned använt toalettpapper i toalettstolen, släng det inte i papperskorgen.” Det är sannerligen skillnad mellan institutionerna…

Laissez-moi danser

Försöker behålla min franska känsla och mina franska rutiner. Det är dock inte alltid så lätt när det blåser höststormar. Tur att man har Internet! Har ni ännu inte sett och hört Dalida så är det på tiden att ni gör det. YMCA är inget jämfört med hennes Laissez-moi danser! Säg den fransman som inte kan denna texten. Vilken dans! Tänk den som hade fyra discokillar dansande runt sig på det viset!

Jag undra hur många gångar jag har stått Paris dansgolv till toner av Dalida! Nu är det snart helg igen, knappast troligt att den här låten spelas i Lund, men de låter mig dansa i alla fall!

http://www.youtube.com/watch?v=1WjTSaFwm_E&mode=related&search

Tung kunskap

Så var det dags igen att släpa packning till Lund. Två stora tunga väskor, skulle med till Lund, och packa lätt är inte min melodi. Efter flera tunga byten var jag framme på stationen i Lund och påbörjade vandringen hemåt. Det gick sakta! Folk stirrade och undrade nog vad det var för ekipage som kom vandrande. Några log och frågade om det var tungt. Ja, det var det!

När jag släpade mig fram på gruset i Lundagård och vidare genom Lunds boho-chica kullerstensgator, (som bara är användbara för att slita på däck och klackar) började jag så smått tappa tålamodet på alla kilon och snigelfarten. När jag sedan tappade känseln och började få valkar i mina illröda händer gick jag och muttrade argt för mig själv att han eller hon som myntade uttrycket ”Kunskap är lätt att bära” lär inte under sin studietid ha studerat på 6 olika universitet, flyttat 3 gånger på ett halvår, bott i 8 olika lägenheter på 5 år samt rest med tungt bagage över Europa och genom Sverige för att plocka universitetspoäng. Skulle vara mycket intressant att räkna ut hur många flyttkilo per högskolepoäng jag har samlat ihop genom åren….det lär vara en hel del.

Nej, kunskap är inte lätt att bära, men förhoppningen är ju att den kommer att väga tungt i framtiden när studierna är färdiga också.

Höst i Lund

Nu är det höst i Lund och man ser höstens färger överallt i staden. Både i trädtopparna och i klädtopparna... Jag är med i Facebook-ligan men är även, sedan ett år, ett stort fan av face hunter. Nu kommer ni få smakprov på mina försök.

Charlotte har sina senaste inköp på sig från Pavement i Lund.
Pelle är redo för en utekväll i Malmö.

Piratfest

Jag var på en trevlig 25 års fest med pirat-tema för ett tag sedan. Visst är det roligt att få klä ut sig ibland! Jag var en blandning av Elizabeth Swann från Pirates of the Caribbean och sjörövar-Jenny som var en idol från en musiksaga på en LP-skiva (!) när jag var barn. (Tänk vilka barndomsminnen man har från LP-tiden!) Jag var i gott sällskap bland många Jack Sparrows och Will Turners. Det var dock ingen som försökte ta mitt fina guldiga smycke som jag fick av Anna i födelsedagspresent!

Svampplockning à la 2007

Svampplockning blir aldrig mer som förr! Borta är den tiden då jag och min kusin Marie traskade iväg till skogen med en liten korg. Nu är det nya tider! I söndags var vi ute i vår skog och plockade kantareller med gårdens fyrhjuling! Vi gled sakta fram längs grusvägen och spejade "Kollar du höger sida så kollar jag vänster!" Sen körde vi hem i betydligt snabbare hastighet...

Internationella 25 års festen

Nu fungerar det igen! Här kommer bilder!

Den 25 augusti hade jag och Andrea vår internationella 25 års fest!

Det bjöds på mat, sång och dans!

Födelsedagsbarnen!

Välkomstbål!

Pernilla som bor i Barcelona var hemma några dagar och kom på fest!


Drottning Charlotte of Tyskland!

Jag och Henrik dansar!

Ernesto, operasångare från Miami flög in från Paris!

Han var en av alla kungar på dansgolvet!

Bildproblem

Jag har bildproblem! Har varit inne flera gånger den senaste tiden och försökt lägga in bilder. Men det fungerar inte längre. Jag gillar bilder, ni gillar bilder och min blogg är inte vad den är om det inte finns bilder!! Arbetar på en lösning. Är det någon som vet hur man gör så tar jag tacksamt emot hjälp.

När bildproblemet är löst så kommer det bland annat in bilder från min och Andrea’s internationella 25 års fest!

Roland Garros

Igår var jag, Pernilla och Daniella på Roland Garros och såg tennismatchen där Maria Sharapova vann över Patti Schnyder.

Det var en spännande upplevelse för både ögon och öron.

I lördags var vi ett stort gäng som gick till Kong. Där dansade vi loss till housemusik och drack Apple Martini i baren med bland annat Bob Sinclar!

I fredags var jag på en liten fransk restaurang och hade en avskedsmiddag för en kompis som åker tillbaka hem till London. Vi åt en typisk fransk trerätters middag i studentkvarteren vid ett bord fullt av franska studenter.

Tja vad ska man säga, tennis, hippa barer och fransk mat….en helt vanlig helg i Paris.

Tacktal

Vill tacka Maria som så hjälpsamt försökt skicka en bild på den mintgröna vespan. Tyvärr är min telefon fortfarande lite krasslig efter vatten incidenten och ta-emot-trevliga-bilder-funktionen fungerar om möjligt ännu sämre nu än när jag köpte den. Men nu blir det nya tider! Jag väntar nämligen på att få en ny telefon på posten. Utan vatten och med en ta-emot-trevliga-bilder-funktion! Det får man tacka sina 70+ blogläsare för!

Eftersom jag ibland har vissa svårigheter att få post (Tack D.E. för alla fyra försöken att skicka artikeln till mig utan resultat…) så tänkte jag berätta för min concierge att jag väntar på att få ett paket (med telefonen) på posten. Men morgonen blev stressig som vanligt och jag glömde och rusade iväg till metron. I språng över övergångsstället till metron ser jag plötsligt min concierge. Överlycklig (här roas man lätt) ropar jag glatt! ”Åhhh monsieur! BONJOUR!!! Jag är sååååååå GLAD att se DIG!!!! Han hade just varit och köpt morgontidningen hos tidningshandlaren med basker. (Han med basker är mycket trevligare än den bittre tidningshandlaren som är precis utanför vårt hus så jag förstår att han hellre går 150 meter bort). Efter detta glada utrop såg conciergen ganska glad ut själv att se mig med. Jag förklarade att det handlade om ett paket. Han sa att det inte var några problem och jag tackade honom ett antal gånger innan jag såg att det var dags att gå innan den gröna gubben blev röd.

Jag vill även tacka mina föräldrar som insett att det är lika bra att boka en biljett hem till Sverige för att det ska bli gjort någon gång. Finns en viss risk att en viss Chris drar ut på det annars. Det är ju ändå Paris som ska lämnas. Inte det lättaste.

Slutligen vill jag tacka för en trevlig pianokonsert i söndags vilken lugnade en pianistletande Chris. Man kan fråga den nya läsaren om ett tacktal är ett jämnt eller ojämnt tal. Det kan i alla fall diskuteras om tacktal är kontinuerligt förekommande inom blogsfären. Jag antar att det inte är så sannolikt. Men nu har ni fått er ett sådant i alla fall!

Bivalvia drama

Efter en lång arbetsdag bestämde jag mig igår för att koka musslor vilket jag gjort flera gånger tidigare. Jag gick ner till affären, hämtade en förpackning och gick till kassan. Väl framme lägger jag upp den på rullbandet och ser då något jag varken sett eller tänkt på tidigare. På paketet står det med stora bokstäver: VIVANTES! (Levande). Jag stog och stirrade på plastförpackningen med tätt packade musslor och ytterst lite vatten och syre. När det var min tur frågade jag storögt kassörskan: ”Vivantes!? C’est légal?” (Levande, är det lagligt?) Hon tittar lika storögt tillbaka och frågar mig ”Eh, Ja, det är lagligt. Vaddå är du RÄDD eller? ”Moi!? RÄDD? Non, non det är jag verkligen INTE!”

Några minuter senare går en livrädd Chris hem och grubblar över att hon strax ska döda 1,4 kg musslor. Human som man är har man alltid trott att de förkokas en aning innan de förpackas. Inte att de läggs tätt i en liten box utan mat och syre för att ligga i kylen en vecka och vänta på att bli köpta och kokta.

Född på landet och allt och kokat kräftor sedan jag var barn, men jag tyckte att det kändes mycket olustigt när de legat så länge. Det är klart att de är levande kan man tänka nu i efterhand. Tillslut blev de i alla fall kokta. Kan tilläggas att i det desperata försöketatt ge dem ett värdigt slut kokades de så väl att brandlarmet, som för övrigt verkat ha haft semester sedan den dagen det installerades, gick igång.

Det handlar om flyt…

Oflyt: Som ni säkert vet så har jag den senaste tiden har jag haft oflyt på kärleksfronten.

Flöt: Förra veckan la jag ner en vattenflaska i min handväska och när jag öppnade väskan fem minuter senare så låg allt och flöt, bland annat min mobil... Några av kommentarerna när jag försökt prata i mobilen efter denna lilla incident har varit ”Det låter som om du är i ett akvarium!” och ”Sitter du i en gryta och pratar? och ”Du vet väl att det tar 2 veckor, sen rostar mobilen sönder och slutar fungera!? Jaha, var det en vecka sedan...ja då har du en vecka kvar...bara så du vet...”

Flyt: Igår fick jag till min stora glädje veta att jag fått ett stipendium!! En del av de pengarna kommer definitivt att gå till en ny telefon!

Ibland flyter trafiken bra på Rue de Rivoli…

Trädklättring i Etretat

Jag har haft en trevlig helg med den trevliga familjen i Etretat. På lördagen blev det trädklättring. Det var verkligen något för mig!

Det fanns ett antal olika banor och jag gjorde allihop. Som ni ser på bilderna var de på olika höjd...

När Chris åker till Lund kommer Lund till Paris!

Nu har jag inte många veckor kvar här i Paris. Det är alltid lite sorgligt att behöva lämna min stad. Som tur är så vet jag att jag kommer tillbaka några veckor i augusti. Sen åker Chris till Lund och Lund till Paris. (Förstår du inte humor à la UD? Gå in på ambassadens hemsida och förkovra dig!)

Jag behöver någonstans att bo i Lund! Eftersom jag inte vill vara uteboende och tälta i Botan så är jag gärna inneboende eller delar. Hör av er om ni vet nåt!

...och fyran kom!

Ola, nu ska vi inte vara sånna. Ge dig in i leken bara!

Denna skönheten såg jag i Marais. Så nu är jag i stark ledning med 4!

75016

Då har man kommit in i kvarteret ordentligt då. Ett snabbt bonjour till killen i fruktaffären på vägen till metron, vakten i mataffären som dunkar handen i min korg och säger ”Läget!” och en kassörska som öppnar en extra kassa med orden ”Du är ju här så ofta. Ses snart igen!” Bakåtnicken till Internetcaféskillen och flickleendet till Colette i ostaffären. Trots att jag varken har stadsjeep eller rävboa så känner jag mig faktiskt rätt hemma i mitt kvarter nu.

Det nya!

Är du trött på platespotting?

Känner du att du vill göra något nytt nu när det är vår och allt!?

Jag inför härmed det nya : ”Vespaspotting” . Den som fotat flest färger vinner! (Obs, jag har tre nu då! Dvs klar ledning!)

Sego och Sarko

För er som inhämtar alla era nyheter från ChrisParis känner jag ett enormt ansvar och anser därför att gamla nyheter också är nyheter. Här följer därför det franska presidentvalet i två meningar: Valet stod mellan vänsterns Ségolène Royal och högerns Nicolas Sarkozy, eller som vi Parisare säger; Sego och Sarko. I söndags avgjordes det och Sarkozy blir Frankrikes nya president.

Dallas-lockar

Kom just fran frissoren. Hade vissa problem med att forklara hur jag ville ha det sa han hamtade en tidning och bladdrade bland bilderna. Sedan pekade han pa en viss miss Silverstedt och fragade « Vill du se ut sa har ? » Jag tankte en sekund sekund och kom fram till att det vore ju dumt att saga nej sa jag svarade « Tja, varfor inte… » En timme senare efter 5 minuters klippning och 55 minuters harrullande, fonande och sprayande vandrar det ut en arg blondin med ett enormt harsvall. Hon gar med bestamda steg raka vagen hem plattar ner det hysteriskt srora Dallas-lockarna och tar i frustration fram kokssaxen och klipper luggen eftersom frissoren vagrat gora det i sitt arbete med att fa fram vad han kallade “ Prinsessan av Sverige”. Jag har gett de franska frissorerna flera chanser… men nu var det sista gangen. De kan uppenbarligen inte hantera en blondin…

Valborg

För tredje gången firade jag Valborg i Paris utanför det svenska studenthemmet. Jag får erkänna att Valborgsfirandet inte riktigt är detsamma i Paris som i Lund. Alla gör dock så gott de kan och vi var ett stort gäng som hade en trevlig pick nick tillsammans. Här sitter jag med Daniella. Fördelen med Valborg i Frankrike är som ni ser här är att man kan sitta utan jacka långt in på natten.

Ingen valborg utan brasa. I år kom inte ens brandmännen, gick ovanligt lugnt till måste jag säga.

Utanför svenska studenhemmet sjöng kören svenska vårsånger.

...och sen bar det av hemåt...nejdå, dessa godingar hittade jag och Daniella. Åh vad jag vill ha!! Nu vet ni vad som önskas i 25 års present...

Får väl lov att skryta lite att fotot är taget av min vän den italienske fotografenV. Mezzanotte. All cred till honom.

En grön dag!

Igår var jag på en dagstur i Normandie. Vi besökte olika museum och var bland annat i Deauville. Det är lite speciellt att åka ut på landet när man är vecka efter vecka inne i stan. Vi klev på bussen mitt inne i Paris och så fort jag klev av kände jag en annan doft av Frankrike. ”Oj, det luktar liksom blommor och såntdär ropade jag förtjust!” ”Det kallas för NATUR!” rättade kollegan mig.

Deauville var en mysig liten stad. Såg dock inte så mycket av staden utan gick mest på stranden. Daeuville är en badort som är känt för sin långa fina strand, casinot och hästkapplöpningsbanor. Stranden är avklarad….nästa gång blir det alltså casino och hästkapplöpning.

Här får ni några bilder från vackra Normandie!

Jaha....och har NI badat i år än eller....? Puh, att man alltid ska behöva vara först i!


Casinot!

Stranden!

Små staket med kändisnamn.

Den långa strandpromenaden.

5 rätters middag på en trevlig restaurang.

Natur!