Så här års brukar det vara trendigt att klaga över alla tråkiga svenskar som sitter inne i sina stugor hela kvällarna. Även jag har för vana att hoppa på denna trend. Men idag fick jag se något mycket ovanligt som sakta får mig att börja tänka om. I helgen funderade jag på hur många svenska hem jag har varit i egentligen (studentlägenheter borträknade). Jag kom fram till att det inte är så ofta man ser ett nytt hem som man aldrig varit i innan. Det rör sig ju inte om hundratals i alla fall. Mitt urval, från vilket jag byggt upp min bild av det (ur)svenska hemmet, är således begränsat.
Husen är låga i Lund. Skåningar är oblyga har jag märk, har ljuset tänt hemma på kvällarna och drar ogärna för sina fönster. Eftersom Chris är väluppfostrad anstränger hon sig för att inte titta in när hon vandrar kullerstensgator och passerar skånelängor. Men idag råkade jag snegla. Jag och Ola var på väg hem och passerade ett hus. Då ser jag i ögonvrån att det är en julgran innanför ett fönster. Åh en julgran tänkte jag och tittade till en extra gång. Då fick jag se det ofattbara…. Granen hänger uppochned! Klädd med kulor, glitter och allt! Foten i taket och toppen hängandes ned i rummet. Det kom ett tjut från min mun och jag tvärstannade. Sen stod vi där ett tag och stirrade rakt in genom fönstret på granen, medan två äldre damer satt och åt middag en bit bort i rummet. Jag var så till mig att de säkert hörde jublet ute frn gatan ända in.
Svenskar är kanske inte så tråkiga när dom sitter inne på kvällarna i alla fall. Eller så är min bild av hur normala svenska hem ser ut bara lite annorlunda eftersom den inte inkluderar att pensionärer har julgranar uppochned….
No comments:
Post a Comment