Thursday, January 28, 2010

Choklad

Detta är bland det bästa med Belgien. Speciellt när man får det i present...
Just dessa är en julklapp som jag sparat och öppnade igår för att fira.

2 comments:

Anonymous said...

Vad firas?

Anonymous said...

DEN CENSURERADE BLOGGARTIKELN OM ELIN KLING

Släkten Kling är välkänd i Västergötland. Sedan våra föräldrar var små har den läskat och gräddat små och stora barns munnar med Ananas Split, Kanon-Cola, Pop 74, varianten Pop Up 74, lunchglassen Basse och – min favorit – Lilla Paris.

Klingimperiets maktcentrum är en liten grå cementkiosk i centrala Mariestad. Där serveras glassen också i lösvikt. Sommarköerna är långa. Efter den långa väntan slår sig de flesta ned vid den bredvidliggande fontänen för en stunds glaciärsvalkande vällust. Denna scen är Mariestads vykort.

I mitten av 90-talet syntes ett nytt ansikte i kioskluckan, en blond, fräknig, förkrympt och förlägen liten kicka. Femton år senare syns hon i var familjs TV-ruta, på var tonårings datorskärm och i inte så få klimakterietabloider. Jag talar om Elin Kling, modellen, modeoraklet, mästerbloggerskan, tävlingsdansösen. Hon blygs inte längre.

Efter att ha spillt Blåbärsputte på sina vita Crockerjeans förstod Elin att för henne var kläder viktigare än glass, att hon aldrig skulle kunna ta över företaget, att den familjära successionsordningen skulle brytas med henne.

Ett år och en avgrund skiljer mig från Elin Kling. Hon gick på Vadsbogymnasiet i Mariestad, jag på Katedralskolan i Skara. Varje termin möttes vi i finalen till den regionala nutidsorienteringen. I mitt lag ingick Hampus Erling som Elin tidigt fattade tyckte för.

Efter en vild natt på Skara Statt fick min vän Malin en glass uppkallad efter sig: Svarta Malin. Den där natten på Skara Statt stal hon Hampus Erling och Elin förbannades. Hon smidde lömska ränker mot Malin och även Malins kompisar utsattes. En gång eldade hon upp mitt cykelhandtag. Jag har alltid känt på mig att hela Elins fortsatta karriär har varit ett försök att kompensera besvikelsen, förlusten av Hampus Erling.

Med sin nyvunna mediala makt korrigerar hon sitt traumatiska förflutna. Hon har arbetat bort sin västgötska dialekt samtidigt som hon romantiserar sin barndom i påståendet att hon vuxit upp på en bondgård istället för i Mariestads finaste villakvarter, Hammarsnodden. I gårdagens Let's Dance åkte hon ut till denna fiktiva bondgård och "hypnotiserade" en höna. Vi som verkligen bott på landet såg att hönan av ren rädsla spelade död.

I går stod det mellan henne och Agneta Sjödin. Ni vet ju hur det gick. Blogglobbyn röstade ut Agneta Sjödin. AGNETA SJÖDIN. Att se Agneta Sjödin i Gladiatorerna inspirerade mig att börja spela fotboll. Vad har Elin Kling gjort för våra ungdomar? Hon använder sin position för att bryta ned andra människor, så att hon själv kan känna sig bättre. Vem har inte förträngt hur hon styrde ut Calle Kristiansson i Idolfinalen? Med en fri frackkavaj hade han inte en chans. Såklart förstod hon det, ordnade hon det så. Och vi som sedan länge känner Elin vet varför. Idol-Calle är lik Hampus Erling som det blåbär hon spillde på sina Crockerjeans.

Samtidigt i går på SVT, i På spåret: frågor om Århus. Ett uppenbart tjuvnyp i mina bloggfingrar, som får ytterligare smäll när detta inlägg i går plötsligt försvann från Blogspot…

Elin Kling behärskar bloggosfären och vinner allt större inflytande över offentlig svensk massmedia.
Jag ber er alla, ni som läser detta, vädjar till er att rösta ut Elin Kling ur Let's Dance. Hon har inte där att göra. Hon försmutsar det offentliga rummet med sin privata vendetta. Inkompetent är hon också. För modetips går jag istället alltid in hos Kissie.