Så naivt av mig att tro att det inte raggas på stadsbiblioteket.
Mannen packade ihop sina saker. Han ställde sig upp och skulle räcka sig efter sina handskar och de tre pappren på bordet. Då frågade om jag fick ta bordet efter honom. Det fick jag. Men det tog sin tid. Han frågade vad jag läste, berättade att han var gammal lärare att han nu snart fyllde 90 år och släktforskade. Han satte sig ned igen…visade sina kartor, pekade ut ALLA gårdar som hans mormor skulle kunna vara född på. Berättade om sina resor i Frankrike och England. En annan pensionerad lärarinna kom förbi och hejade och sneglade åt mitt håll och innan hon gick bad hon Gunnar att hälsa hem…till sin FRU!! Efter ett tag lämnade an mig åt mina böckers öde.
Jag fortsatte läsa i ungefär en timme. Då närmar det sig tre tonårskillar. De cirkulerar en stund och sätter sig snett mitt emot mig och pratar. Den ena säger sedan högt ”Det sitter en jättesöt tjej mittemot mig!” och jag kan inte annat än att le mot de charmiga 90-talisterna. De småpratar med varandra ett tag. Sedan frågar en annan kille om de får intervjua mig eftersom de är från polisen samtidigt som alla ”legitimerar sig” med sina busskort. Nja svara jag, jag måste ju läsa. ”Jaha säger kille tre, men då måste jag få ditt nummer så får vi återkomma förstår du”. De andra två viker sig av skratt och går iväg, även han avviker så småningom…utan att ha fått mitt nummer.
Hur var det nu med försten in på 90-talet….var det år eller årgång vi menade?
No comments:
Post a Comment