Jojo- såna är vi

”Satan, så fort livet går lite emot mig, eller när jag måste fatta beslut så vill jag bara dra tillbaka till Paris. Där vet jag att jag skulle kunna leva ett bekymmerslöst liv, fyllt av rödvin och fest.” Så skriver min vän Ullton på sin blogg och jag kan inte annat än att hålla med henne.

Jag behöver dock inte bara lite motgång för att känna så. Mitt längta-hem-till-Paris infinner sig alltid nästan exakt tre månader efter det jag landat i Sverige. Då går jag runt en period och mår som man gör efter en hel dag utan kaffe. Efter ett tag brukar jag sedan upptäcka att det är rätt bra och bekvämt här hemma, vilket brukar vara ungefär samtidigt som jag planerar nya äventyr. Får väl se hur länge det varar den här gången.

Nu är det klippt!

Jag var hos frisören igår. När blev dom så unga? Jag fick prata Big Brother, Idol och VeckoRevyn i tre timmar! Men himlans duktig var hon i alla fall och det är det viktigaste!

Aj ajaj

Jag har tydligen vant mig vid att inte sova så mycket. Efter en lång sovmorgon, med dubbelt så mycket sömn som vanligt, vaknade jag med något så ovanligt för mig som huvudvärk. Snart dags att sluta klaga på mina tidiga mornar nu…

Vad skola skolan skola?

Shit, jag har glömt om man ska använda grön trasa på diskbänken och blå trasa på matbordet eller om det var tvärtom! Vad synd, vi som tragglade det varje hemkunskapslektion hela högstadiet. Och vad dumt att jag aldrig använder skrivstil. Jag som kämpat med det så många timmar hela mellanstadiet. Nä fy, jag har inte skrivit skrivstil sedan skolavslutningen i sexan.

Fast värst av allt är det ju att man har svårare och svårare att lära sig nya saker ju äldre man blir. Tänk om jag fått studera italienska istället för skrivstil och disktraslära. Det hade varit något att komma med idag…

Denna helg har jag…..

• Ätit älg.
• Matat en kattungen med nappflaska.
• Studerat Frankrikes BNP per capita.
• Inför 60 personer skålat för ett kommande bröllop och hållit tal till brudparet…som sen visade sig inte alls planerat att gifta sig. Ooops, en missuppfattning...
• Tittat på vackra diabilder i storformat på en trädgård vid Billingesluttningen.
• Spanat på två SMS:ande buddhistmunkar i Göteborg.

Kor i hage

Koriander

Kor i Anderna

Nya nyheter

Jag vill inte påstå att nyheterna här på landet är föråldrade. De är lite annorlunda bara…

Livet på landet

”Vill ni gå av på hållplatsen eller nån annan stans?” frågar busschauffören när de två tjejerna plingat stopp på bussen. ”Hållplatsen blir jättebra!” svarar dom och går av i bäckmörkret i den lilla byn på landet. Vi åker vidare. Kan jag få gå av precis när vi kör in i Varnhem tror du?” frågar jag. ”Menar du där den gamla taxichauffören bodde?” Ja just det svarar jag. ”Javisst, jag stannar där!” Jag är tillbaka hemma på landet över helgen. Spelreglerna är annorlunda här. Lite bättre när det gäller busstrafiken tror jag…

Danska valet

Är det inte märkligt att de danskar som bor i Sverige, men som betalar skatt i Danmark, inte fick rösta i det danska valet idag?

Det känns snopet att uppoffringen för Europeisk integration och skapandet av transnationella regioner, vilket just Öresund blivit en symbol för, ska behöva vara en förlorad rösträtt. Behöver vi en ny definition av begreppet medborgare nu..?

Grannar jag minns

Att ha flyttat många gånger innebär också att jag har många grannar i mitt förflutna.

"Lilla My" i England som kallade långa människor för giraffer och mig för Herkules eftersom jag var så stark och bar hennes byrå uppför trappan. Men som aldrig låtsades om att hon kände oss när hon träffade oss på stan.

Eller ”Trollet” i Paris. Jag och Mia var så rädda för henne. Hon såg ut som ett litet argt troll. Vi stack ofta ut huvudet för dörren först för att se och höra om hon var i trappan. Trots dessa säkerhetsåtgärder mötte vi henne ofta i alla fall. Oj vad arg hon kunde vara, på allt och alla!

Och sist, men framförallt min glada granne i Växjö som hade som vardagsnöje att busringa till kändisar. När jag mötte henne i trappan kunde hon glatt säga saker som ”Igår pratade jag med Paul Hollender. Jag sa att jag var hans gamla klasskompis Sofia och att jag hoppades att han mindes mig. Han tvekade lite först men sa sen Åh, Sofia! Heeeej! Vad kul att DU ringer!”
Jaha, eh vad roligt fick jag fram ur min förvånat gapande mun. Ja jag vet, svarade hon lika glad som vanligt ”Nej nu ska jag in och ringa till regissör Richard Hobert, vi ses!” En av de sista gångerna jag såg henne var efter min avskedsmiddag/fest. Jag hade tydligen glömt att låsa min dörr. Mitt i natten när jag ligger i sängen öppnas den och hon traskar in i min lägenhet bort till mitt kylskåp ”Hej, jag ska bara ta lite paj till. God natt!"

…och åttan kom

Åttonde flytten sedan studenten. Tredje lägenheten och femte boendet i år. Ja jag har flyttat igen! Och jag trivs superbra i min nya lilla mysiga lägenhet. Den känns lite fransk, väldigt europeisk som min kanadensiska vän sa.

Fejning och spejning

I fredags var det sushikväll med mina två nya kursare. Vi tog med oss maten hem till K's takvåning och satt och åt i köket. Mitt emot är det ett enormt fönster som det lyste i, fram kom en man som går runt och städar i lägenheten…endast iförd kalsonger. Efter ett tag kom vi på oss själva med att sitta och dracka vin och titta på denna stiliga, brunbrända kalsongman som putsade fönster, dammsög, torkade golv och strök tvätt.

När maten var uppäten och vi ändå dragit ut på tiden i köket kände vi att det nog var dags att sätta sig i soffan i det andra rummet. Efter en och en halv timme gick vi av en slup ut i köket igen…och visst höll han fortfarande på att städa lika lättklätt. Plötsligt får Karin ett infall och vikar till honom med hela armen, han ser, vinkar tillbaka och släcker sedan lyset. Ridå. Vi var upptäckta, eller kanske upptäckta att ha upptäckt hans medvetenhet om att vi var där. End of show!