Försoningens tid är kommen

Det var när vi i nationalekonomin läste om arbetsmarknaden och en gästföreläsare berättade att det inte är ekonomiskt lönsamt att utbilda sig till det som jag kände att det var dags för en försoning. Sedan 1990-nånting har jag varit i tvist med dem; bibliotekarierna.

Tvisten inleddes när jag som rar skolflicka bad att få låna en bok, trots att jag glömt mitt lånekort, och fick det arga svaret ”Jaha, och du tror att du kan hämta ut pengar i en bankomat utan kort också eller?” Jag hade då en längre tid varit irriterad på dem så detta blev droppen. Tvisten var ett faktum; jag mot alla bibliotekarier. Jag förstår att ni tycker att det var orättvist, alla dom mot mig! Men jag klarade det bra. Ibland blev jag arg på dem men oftast körde jag den ca 2000 år gamla beprövade taktiken ”vänd andra kinden till”. De var arga och krävde att jag skulle betala böter varje gång jag kom dit tycker jag, när jag lämnade tillbaka en bok eller lånade nåt, ja då kontrade jag med att ge dricks!

Idag kom så försoningen! Och vad trevligt vi hade tillsammans! Jag och bibliotekarien på UB diskuterade orkidéer, jag lånade ett hålslag av en annan och vi log i samförstånd när jag blandade ihop ordningen på pappren. På stadsbiblioteket fick jag så fin hjälp att hitta franska filmer och cd-skivor och hon kom fram till mig gång på gång med mer information. Jag hittade en film också. Tänkte, den här ska jag ha! Fick instruktioner på hur jag skulle låna den, jag gick dit och skulle ta fram mitt lånekort…..borta! Men mitt nya bibliotekarie–vänliga-jag bara log och sade: ”Jag har glömt mitt kort, jag kommer imorgon istället.”