Att flytta är alltid sorgligt. Det är alltid tråkigt att lämna alla vänner. Men det är ju också ett slutligt intyg på att man har trivts. Bland packning och flyttstädning försöker jag tänka att lämnar man aldrig det som är bra och dom man tycker om, så ser man aldrig något nytt och träffar inga nya människor.
En favorit är ”I rörelse” av Karin Boye. Dikten var med i en fin diktbok som jag fick av min kära vän C. Den beskriver så bra hur rastlösa människor som vi tänker.
I rörelse
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är den dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd –
Men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlig rast.
Där elden tänts och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
Blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är ditt stora äventyr.
2 comments:
VM-krönikan från -94. Storstilat intro!
Kicki! Vi saknar dig...
Det blev copy på den dikten.../Malin
Post a Comment