Tuesday, May 29, 2007
Tacktal
Eftersom jag ibland har vissa svårigheter att få post (Tack D.E. för alla fyra försöken att skicka artikeln till mig utan resultat…) så tänkte jag berätta för min concierge att jag väntar på att få ett paket (med telefonen) på posten. Men morgonen blev stressig som vanligt och jag glömde och rusade iväg till metron. I språng över övergångsstället till metron ser jag plötsligt min concierge. Överlycklig (här roas man lätt) ropar jag glatt! ”Åhhh monsieur! BONJOUR!!! Jag är sååååååå GLAD att se DIG!!!! Han hade just varit och köpt morgontidningen hos tidningshandlaren med basker. (Han med basker är mycket trevligare än den bittre tidningshandlaren som är precis utanför vårt hus så jag förstår att han hellre går 150 meter bort). Efter detta glada utrop såg conciergen ganska glad ut själv att se mig med. Jag förklarade att det handlade om ett paket. Han sa att det inte var några problem och jag tackade honom ett antal gånger innan jag såg att det var dags att gå innan den gröna gubben blev röd.
Jag vill även tacka mina föräldrar som insett att det är lika bra att boka en biljett hem till Sverige för att det ska bli gjort någon gång. Finns en viss risk att en viss Chris drar ut på det annars. Det är ju ändå Paris som ska lämnas. Inte det lättaste.
Slutligen vill jag tacka för en trevlig pianokonsert i söndags vilken lugnade en pianistletande Chris. Man kan fråga den nya läsaren om ett tacktal är ett jämnt eller ojämnt tal. Det kan i alla fall diskuteras om tacktal är kontinuerligt förekommande inom blogsfären. Jag antar att det inte är så sannolikt. Men nu har ni fått er ett sådant i alla fall!
Bivalvia drama
Några minuter senare går en livrädd Chris hem och grubblar över att hon strax ska döda 1,4 kg musslor. Human som man är har man alltid trott att de förkokas en aning innan de förpackas. Inte att de läggs tätt i en liten box utan mat och syre för att ligga i kylen en vecka och vänta på att bli köpta och kokta.
Född på landet och allt och kokat kräftor sedan jag var barn, men jag tyckte att det kändes mycket olustigt när de legat så länge. Det är klart att de är levande kan man tänka nu i efterhand. Tillslut blev de i alla fall kokta. Kan tilläggas att i det desperata försöketatt ge dem ett värdigt slut kokades de så väl att brandlarmet, som för övrigt verkat ha haft semester sedan den dagen det installerades, gick igång.
Tuesday, May 22, 2007
Det handlar om flyt…
Flöt: Förra veckan la jag ner en vattenflaska i min handväska och när jag öppnade väskan fem minuter senare så låg allt och flöt, bland annat min mobil... Några av kommentarerna när jag försökt prata i mobilen efter denna lilla incident har varit ”Det låter som om du är i ett akvarium!” och ”Sitter du i en gryta och pratar? och ”Du vet väl att det tar 2 veckor, sen rostar mobilen sönder och slutar fungera!? Jaha, var det en vecka sedan...ja då har du en vecka kvar...bara så du vet...”
Flyt: Igår fick jag till min stora glädje veta att jag fått ett stipendium!! En del av de pengarna kommer definitivt att gå till en ny telefon!
Monday, May 21, 2007
Trädklättring i Etretat
Monday, May 14, 2007
När Chris åker till Lund kommer Lund till Paris!
Jag behöver någonstans att bo i Lund! Eftersom jag inte vill vara uteboende och tälta i Botan så är jag gärna inneboende eller delar. Hör av er om ni vet nåt!
...och fyran kom!
Wednesday, May 9, 2007
75016
Det nya!
Sego och Sarko
Saturday, May 5, 2007
Dallas-lockar
Kom just fran frissoren. Hade vissa problem med att forklara hur jag ville ha det sa han hamtade en tidning och bladdrade bland bilderna. Sedan pekade han pa en viss miss Silverstedt och fragade « Vill du se ut sa har ? » Jag tankte en sekund sekund och kom fram till att det vore ju dumt att saga nej sa jag svarade « Tja, varfor inte… » En timme senare efter 5 minuters klippning och 55 minuters harrullande, fonande och sprayande vandrar det ut en arg blondin med ett enormt harsvall. Hon gar med bestamda steg raka vagen hem plattar ner det hysteriskt srora Dallas-lockarna och tar i frustration fram kokssaxen och klipper luggen eftersom frissoren vagrat gora det i sitt arbete med att fa fram vad han kallade “ Prinsessan av Sverige”. Jag har gett de franska frissorerna flera chanser… men nu var det sista gangen. De kan uppenbarligen inte hantera en blondin…
Wednesday, May 2, 2007
Valborg
...och sen bar det av hemåt...nejdå, dessa godingar hittade jag och Daniella. Åh vad jag vill ha!! Nu vet ni vad som önskas i 25 års present...
Får väl lov att skryta lite att fotot är taget av min vän den italienske fotografenV. Mezzanotte. All cred till honom.