Thursday, April 12, 2007

Ost i söder

I ostaffären på min gata jobbar det fyra personer. Det är tydligt att det är Colette 75 år som bestämmer. Affären har hundratals ostar och i skyltfönstret och på väggen bredvid hänger det olika uppstoppade djur. Det finns säkert en mycket bra förklaring till kopplingen mellan uppstoppade djur och ostar, bara det att jag inte riktigt har förstått den än…

När man kommer in i affären hälsar alla glatt och trevligt. Även kunderna hälsar på varandra för ostaffären är en värld för sig. Efter hälsningsprocessen får man hjälp med vilka ostar man ska köpa vilket innebär provsmakning och diskussion till dess man har bestämt sig för vilka man ska ha. När ostarna är uppskurna, vägda och inpackade får man ett kvitto som sedan ska lämnas till Colette som sitter på stolen bakom kassan vilken är prydd med plastblommor….om hon klarar av att sitta still förståss. Idag när jag var inne och handlade så flög hon upp från stolen och hjälpte till. Jag sa att jag ville ha samma ost som förra gången men att jag inte visste vilken det var (detta har hänt ett antal gånger…). Jag bestämmer mig för en bit Comté eftersom Colette utifrån min beskrivning trodde att det var den jag köpt innan. Sedan ber jag om en bit Gorgonzola, ”Den är från Italien, den är INTE Fransk!” undervisar Colette mig (vilket hon gör varje gång jag köper Gorgonzola). Colette har sedan mitt första besök i ostbutiken insett att det nog fattas en hel del ostkunskap hos den svenska tjejen. Idag gav hon mig därför en kort lektion om franska ostar och pekade på en karta av Frankrike som är full med olika ostar från de olika regionerna. ”Det finns tusen ostar i Frankrike!” informerar hon mig. Därefter ger hon mig en lista över franska ostar, var de kommer från, vilken mjölk de är gjorda av, vilken tid på året de är som bäst och vilka viner man ska dricka till. Hon säger till den yngsta tjejen, som nu fått hoppa in i kassan, att markera på listan att jag köpt Comté den här gången, så att jag skulle komma ihåg det nu. Därefter påpekar hon att på listan jag fått så är ”Gorgonzolan INTE med, den är ju INTE Fransk!”

1 comment:

nilla said...

haha, de där nationalitetskänslorna är verkligen inget att leka m!
o de älskar verkligen sina ostar... ett av mina starkaste minnen fr första parisbesöket (jag var 8år) var en ostaffär där en ost (dyraste el mest stinkande?) förvarades inlåst i en bur mitt i butiken..